Julbak

Så var det dags för julbak. Jag som inte bakat på massor av år men ett försök var det väl värt i alla fall.

Bagaren sa på TV4 att man skulle låta smöret stå framme över natten så att det blev liksom ”tryckvänligt”. Smör, sa han, jag tog Bregott och ni förstår…tryckvänligt, nej, rinnande nästan. Det såg inte så fräscht ut men ok, det här var ju ett försök, ingen skulle ju egentligen behöva smaka bullarna, förresten behövde jag ju inte tala om hur det gick till utan bara hålla god min.

OK i med jästen och lite salt. En härlig röra. Nästan som Tutti-Frutti-sången jag sjöng med 6-åringarna, fast det handlade ju om frukter förstås. Vidare till degen. Mjölk. Räckte med en halv liter, 37- gradig förstås. Det kom jag i alla fall ihåg och så i med mjölet…fasen, glömde saffran, duttade i ett paket fastän degen var halvklar. Den började gulna och jag spädde på med resten mjöl. En härlig känsla det där kletet på fingrarna som släpper mer och mer ju fastare degen blir.

Dags för jäsning och när jag ännu var på gång så var det väl lika bra att ta fram pepparkaksdegen.

Hade för avsikt att göra tre hjärtan i olika storlekar och hänga dem under och ovanför varandra med kristyr på. Hur var det nu, en del socker och tre delar vatten, nej tvärtom var det säkert. OK, började kavla ut den färdigköpta degen, för där gick gränsen, orkade verkligen inte göra egen deg. Det såg ganska bra ut, gjorde dem ganska tjocka eftersom de skulle hänga i fönstret. Kanske jag t o m skulle lyckas. Stod och nynnade på den trevliga Pepparkaksvisan från Klas Klättermus:

 

När som pepparkakebagarn bakar pepparkakor tar han

Ner från skåpet största grytan och ett kilo margarin

Det ska smältas inte brynas och när bubblor börjar synas

Ska man blanda margarinet med ett kilo ljust farin

Uti grytan margarinet rörs tillsammans med farinet

Åtta äggulor och sedan drygt ett kilo vetemjöl

Sist en tesked peppar strör man ner i grytan och så rör man

Sedan hälles hela degen på ett bakbord utan söl

Nu var det dags att rulla bullarna, snirkliga som bara den, lite större och lite mindre. Degen kändes helt ok och jag fick ihop 25 st fördelat på två plåtar, har förresten bara två plåtar. Satte ofrivilligt på russin fast jag vet att de kommer att plockas av och så jäsa en liten stund till. Pepparkakorna låg och vilade på ett smörpapper så länge. Nu det roligaste, att måla dem med ägg. Man skulle blanda ut det med vatten och måla efteråt sa de på TV men jag ville måla nu. Sen! Baka, baka, liten kaka, swisch in i ugnen!!! 250 grader…Hoppas inte telefonen ringer så att jag glömmer bullarna. Precis vad den gjorde…aj fasen, lite för länge inne i ugnen men det doftade härligt. Nästa plåt in. Ingen telefon. Hann få ut dem i tid. Klara! Mitt första bak på 25 år! Grattis morsan! De torra fick jag ge till fåglarna men resten var helt ok att bjuda på.

Nu blev det spännande att se hur det skulle gå för pepparkakorna. Svårt. De var ju ganska tjocka men

När det började dofta gott så tog jag ut dem, ett gammalt knep som man lär sig när man skött hushållet i många år. Kanske lite bräckliga men de höll ihop. Skulle jag strunta i kristyren? Rörde ihop lite grand citron i också för stabiliseringen, GOD JUL i fina bokstäver och så var de också klara.

Vilken bra bakdag, en härlig självkänsla att nästan ha klarat av att göra både lussebullar och pepparkakor. Kanske t o m ska ha ett litet kaffekalas på Lucia imorgon.

En mamma och hennes julklappar

En mamma vill gärna ge, helst hela världen åt sina barn och barnbarn, tömma hela sparkontot och köpa allt, vare sig de behöver eller ej, kanske t  o m ge kontanter, men det gillar inte tomten så mycket, han vill ge bort paket.

 

Ja, vad blir det då? De där pyttesmå, barnbarnen, de är ganska lätta att hitta klappar till, affärerna är ju fulla med söta barnkläder – fast de helst vill ha hårda paket – leksaksbutikerna dignar av allehanda låtande och inte låtande leksaker. Varför inte ett batteridrivet ångstrykjärn och en strykbräda? Hoppas flickebarnet inte bränner sig, förhoppningsvis låter det bara. Dessutom behöver barnet lära sig i tid vad som väntar henne i framtiden.

 

Den lite större flickan, otroligt söt och man tycker ju att hon aldrig i hela sitt liv kommer att behöva måla sig, men vet ni vad mamman gör, hon går och köper ett huvud med långt hår med en massa smink till för att hon i tid ska lära sig hur det går till att bli vacker. OK att mamman behöver fräscha upp sina egna ögonbryn, måla fransarna och sätta lite rött på läpparna, men grundsynen är i alla fall att det naturliga är det vackraste.

 

Den lilla pojken, som visserligen inte är född ännu, han kanske kommer om några år, kommer hon säkert att köpa en riddarborg till med krigare som leker att de dödar varandra trots att allt hon önskar är att människor ska vara snälla mot varandra.

 

Så var det paket till mammans egna barn. Önskelistor fanns naturligtvis men man vill ju överraska. Kan man köpa rosa handdukar till sonen, eller varför inte en tjusig vattenkanna av någon designer? Och till dottern, något tekniskt, som t ex en alarmklocka med dubbla ljus, en för inomhusvärme och en för de kalla graderna utanför och där siffrorna lyser i taket så man lätt ser hur mycket klockan är när man går upp och kissar på natten. Tja, varför inte, men tomten lär väl inte få varken gröt eller whisky efter det paketet. Visst ja, det var två barn till, mamman ringer och frågar det ena barnet om hon har köpt parfymen hon ville ha, klantigt, så var den överraskningen förstörd, ”men mamma dåååå” och den sista borde väl helst få en tågbiljett betald hem så att hon kommer över huvud taget.

 

Nja, mamman får nog satsa på önskelistorna i alla fall. En av dem önskar ”fred på jorden”, man kanske skulle sätta in några kronor på Amnesty….något trevligt att göra ihop med sin partner….nya satänglakan, blir min första tanke, jaha, typ Ticnet…ja, ja. Om något av barnen har ett instrument kan man ju köpa ett nothäfte, med tomma rader alltså, så att de får träna på sitt komponerande….eller varför inte ett bra kort av mamma att sätta upp på väggen, som säkert bara tas fram när hon aviserar att hon kommer och hälsar på, typ…

 

Ja, det kan vara svårt det här med julklappar men jag vet i alla fall vad mamman själv blir gladast över att få; Kramar och kärlek av de små och att få ge likadant tillbaka. Billigt! Kostar bara härliga känslor!